SENASTE BLOGGINLÄGGET PÅ BOLIST.SE

Martin Timell

Hemmablindhet…

I helgen infriades en dröm. Jag fick i julklapp av vår yngste son en resa till England för att titta på en fotbollsmatch med Zlatan! En hemmamatch med Manchester United! Så i lördags morse satte vi oss på planet och två timmar senare landade vi och tog en taxi in till staden Manchester. Redan på den resan, från flygplatsen och in till hotellet insåg vi att denna fotbollsupplevelse tyvärr inte skulle kantas av en häftig stadsupplevelse. De flesta städer vi har rest till har haft något eget. Något speciellt. Något man kommer ihåg. Låt oss slå fast det från början: Manchester är den fulaste stad jag sett! Skönhetsrådet, vilket jag inte tror de har, har tagit långledigt. Allt var grått och tråkigt. Hus stod bredvid varandra utan att för en sekund hänga ihop stilmässigt. Glossiga köpcentra som inte passade in låg vägg i vägg med urtrista kontorskomplex. Hotellet, som skulle vara det bästa i stan var inte alls bra. Bland annat var sängarna så hårda att jag fortfarande har ont i ryggen. Maten ska vi inte ens prata om.

Jäkla gnäll tycker ni kanske, men jag var alldeles tagen av hur fult och dåligt man bygger. Fanns det inget bra då? Jo. Av någon outgrundlig anledning bor tydligen Uniteds tränare Jose M på det hotell som även vi bodde på. När vi åt lunch i restaurangen såg vi hur man spärrade av hotellobbyn med rep. En buss, eskorterad av två motorcykelpoliser, körde upp framför ingången, och vi såg hur den ena spelaren i laget efter den andra började komma ut från ett samlingsrum och gå in i bussen. Tydligen brukar de inför varje hemmamatch samlas för genomgång på just vårt hotell. Precis när vi går ut genom dörrarna för att försöka få tag i en taxi ut till stadion säger min son; Far, Zlatan fyra meter till vänster! Vid två tillfällen har jag träffat Zlatan och stått och pratat. Båda gångerna lika trevligt. Båda gångerna presenterad av min bror Anders på hans restaurang Riche. Skulle jag nu ropa och hälsa? Hej Zlatan, kommer du ihåg mig? Hej, hur har du det? Och bilen går bra? Helvete, jag blev alldeles liksom träffad av blixten. Stod still och bara stirrade. Starstrucked tror jag att det heter. Jag blev elva år gammal, och kände mig väldigt stolt över att vara svensk. Som Zlatan.

När den värsta yran efter matchen lagt sig slog det mig hur fint vi har det i Sverige. Hur vi tänker innan vi bygger, hur vi är noga med vårt boende och därmed vårt leverne. Det ska vi vara förbannat stolta över! Och över Zlatan.

Martin

INSPIRATION FRÅN HEMMAFIXARBIBELN