Genom att fortsätta använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies.
Bloggar

Pumpan är en av de sista grödorna vi skördar i våra trädgårdar, precis innan frosten. Och efter en, för pumpor, ganska usel vädersommar med alldeles för lite sol är det nu ändå snart dags att ta hand om dem. Pumpor slutar normalt att växa i oktober och då är det dags att skörda.

Pumpor finns i flertalet olika sorter och storlekar. De finns små dekorativa, smaklösa prydnadspumpor som är tacksamma att använda i t.ex. höstplanteringar. I kontrast till dem finns det enorma jättepumpor som kan väga flera hundra kilo!

Sedan finns de mer smakrika, vanligtvis större matpumporna som kan användas till matlagning. Variationsrikedomen är stor och pumpans kött kan användas till soppor, pajer, till att sylta, lägga i grytor och mycket, mycket mer. Pumpans frön kan man gröpa ur, lägga på ett bakplåtspapper och rosta i ugnen. Sedan kan man salta dem lite och äta som snacks.

Mogna pumpor, oavsett om du odlat själv eller köpt i affären, kan man förvara i ett svalt utrymme relativt länge. Ett par månader ska de klara att hålla smak och fräschör.
Skördar du själv, är ett tecken på att pumpan växt klart och är mogen, att stjälken börjar torka. Kapa stjälken en bit upp så att det blir en bit kvar på pumpan. Just vid snittstället och där blomman suttit är extra känsligt för angrepp. Torka sedan av pumpan så att eventuell jord och skräp inte förstör den under förvaringen.  Förvara först pumpan några dagar inomhus, då hinner skördesnittet läka och stänga ute eventuella bakterier som annars skulle krupit in. Skalet hårdnar också vilket ger pumpan lite extra skydd. Därefter ställer man pumpan svalt och luftigt, gärna på ett galler så att luften kan cirkulera.  Var också försiktig när du flyttar pumpan så att den inte får stötskador. De kan lätt bli angripas av bakterier och riskera förstöra köttet.

Har du lyckats rejält med årets skörd kanske du behöver ta hjälp av en sådan här?

Ska du bomma igen sommarstugan eller fritidshuset i vinter. Då får du här lite vägledning om vad du behöver se över innan vintern är här.

Stugor och fritidshus kan ju ha väldigt olika standard. Några utan varken vatten eller el medan andra är fullt utrustade med kommunalt vatten, avlopp och 220 volts el.
Oavsett standard kommer några saker att tänka på:

Städa
Låter kanske som en självklarhet. Men städar man inte bort eventuella gamla matrester och annan smuts lockar det inte bara in skadedjur utan man riskerar även att få mögelangrepp på smutsiga ytor.

Torka ur och töm köksskåp, liksom kyl och frys, på matvaror. Matvaror lockar in möss, som kan ta sig in i de minsta springorna och prången. Finns det inget som lockar in mössen så stannar de oftast utanför huset. Frosta också av kyl och frys och stäng av dem under vintern. Ställ då gärna dörrarna på glänt så minskar risken för dålig lukt. Möss gillar även stearin och tvål och dylikt. Om man inte orkar ta hem det under vintern kan man istället lägga det, liksom torrskaffning, i tätslutande plastlådor.


Stäng av vattnet
Stäng helst av vattnet vid din tomtgräns, då vet du att strypt hela ditt vattensystem.
Töm det sedan helt på vatten. Varmvattenberedaren kan också gärna tömmas för att slippa få frostsprängningar i kopplingar och kranar. Har du vattenpumpar, vattenhydroforer eller trädgårdsvattenslangar ska dessa också tömmas på vatten.
 

Uppvärmt eller inte
Ett hus som vanligtvis är uppvärmt mår inte bra av att stå helt ouppvärmt.
Då riskerar man att det blir fuktigt inomhus. Behåll om möjligt en temperatur på 5-15 grader. Ventilation är alltid bra, så behåll ventiler öppna under vintern så att huset luftas.  Alla eventuella elapparater drar man ur kontakterna på.

Frostskyddsmedel
Vattenlås som sitter under diskbänken eller i golvbrunnar kan man frostskydda med passande medel.

Andra oinbjudna besökare
Inte sällan hör man talas om att fåglar av misstag hamnar i rökgången i skorstenen och sedan tar sig ner och in i hus.
Såklart går fågeln ett grymt öde till mötes, och det nersvärtade huset eller stugan blir sedan väldigt svårstädat. En bit hönsnät i skorstensmynningen kan avhjälpa den risken.

Också en sista påminnelse om att inte lämna stöldbegärliga saker kvar som t.ex. datorer teveapparater, eller andra elektronikprylar.

Plast-, trä- eller målade trädgårdsmöbler kan behöva ses över efter sommar och inför den långa vinterförvaringen. Ge dem en ordentlig uppfräschning innan de ställs undan i väntan på nästa säsong.

Täckmålade trädgårdsmöbler börjar man med att tvätta rent. Använd vanlig såpa utblandat med vatten. Tvätta med en svamp eller rotborste beroende på hur hårt smutsat det är. Om möbeln har fått svamp- eller mögelangrepp kan det vara bra att även tvätta av med mögeltvätt som tar död på angreppet. Har färgen börjat släppa får man överväga att måla om möbeln, i alla fall delvis. Skrapa bort flagnad färg och dra över ytan med sandpapper. Borsta bort, och torka eventuellt igen, varpå du målar på ny färg.

Ändträ som kanske inte är målat, särskilt stolsben som står mot mark, bör man olja in ordentligt. Oljan gör att fukten inte kryper in i materialet.  Enklast är att ställa stolsbenen i ett tråg med olja och låta dem stå och dra en stund. Då vet man att träet har blivit ordentligt mättat.

Plastmöbler råkar ofta ut för två saker: de får mögelangrepp (svarta prickar) och blir matta i färgen med tiden. Båda åkommorna kan man få bukt med hjälp av båt- eller bilvax.  Sådana produkter både tvättar och skyddar. Plastmöbler förekommer i skiftande kvalitet varför man först bör testa produkten på ett mindre synligt ställe på möbeln.

Oljade trädgårdsmöbler börjar man med att tvätta med såpa. Och precis som med plast-, och målade möbler kan man behöva använda mögeltvätt för att bort eventuella angrepp. Låt möbeln torka innan du lägger på ny olja. Antingen gör man det med en pensel, eller om man har en väldigt svårbehandlad möbel, spraya på oljan med en vanlig sprayflaska!

Shingel är ett spännande alternativ för den som ska välja ny takbeläggning. Det är relativt lätthanterligt och läggningen klarar de allra flesta gör-det-självare.

Shingel finns också i många olika utföranden. Det finns olika kulörer och mönster, som gör variationen och valfriheten större än de mer traditionella takmaterialen som tegel/betongpannor eller plåt.

Det som gör läggningen av shingel relativt enkelt är dess behändiga format. En shingelplatta är vanligtvis inte är större än 100x30 centimeter. Plattorna, som är delvis självklistrande, läggs efter varandra med en viss förskjutning så att skarvarna överlappas och ytan blir helt tät. Plattorna delas vid behov med mattkniv och spikas och limmas sen på plats.

En shingelplatta är uppbyggd i olika lager. Som grund ligger en glasfiberväv. Den är täckt och impregnerad med ett lager asfalt som i sin tur har ett ytskikt med, vanligtvis, krossad skiffer. Shingel kan man lägga direkt på råspont men också på befintlig yt- eller underlagspapp. Huvudsaken är att underlaget är jämnt och torrt.  

Prata med byggnadsnämnden i din kommun om du är i färd med att renovera taket och kanske byta takbeläggning. Alla takmaterial är inte godkända överallt och i vissa bostadsområden råder strikta regler om vad som får användas.

Hängrännor och stuprör har en avgörande uppgift- att se till att regnvatten och smältvatten från snö samlas upp och transporteras bort från huset. Därför är det viktigt att se till att de är hela och fria från skräp så att vattnet leds bort utan hinder. Om det blir stopp i avrinningen finns annars risken att rännorna svämmar över och vattnet förstör fasaden.

Allra bäst är att se över rännorna och stuprören då och då under hela året. Några gånger per år arbetar de dock mer än annars. Särskilt under hösten, när träden fäller sina löv, kan man behöva titta till dem lite oftare. Gör en sista rensning när träden är helt avlövade så att rännorna är fria att ta hand om allt smältvatten efter en snörik vinter. Omges ditt hus dessutom av träd riskerar det att bli stopp oftare.

Kvistar är ofta besvärliga eftersom de ganska snabbt samlar upp annat skräp och bygger upp dammar i rännan och i värsta fall gör att vattnet svämmar över. Det kan på sikt förstöra och ge fasaden fuktskador. Antingen plockar man bort det för hand, med handskar, eller så borstar man ur dem med en piassavakvast.  Den tar bort det mesta av skräpet. Rester som är svåra att borsta ur kan man skölja bort med vattenkannan eller trädgårdsvattenslangen så snart vägen är fri.